Tomta Cup: En stor liten turnering!

1982 när Belgaren Jean Paul van den Bergh gjorde 1-0 på regerande världsmästarna Argentina i fotbolls-VM:s första match och fick 10 svettiga grabbar över sig och 30-40000 människor på läktaren blev som tokiga i ett stort glädjevrål tänkte jag:
- Fan vad ballt! Det där vill jag vara med om.

Jag bestämde mig för att bli en firad fotbollshjälte den dagen. 104000 skott (tätt) utanför senare på ett mål utan nät ståendes på Bredsätras svar på Nou Camp, skolplanen, var jag redo för dom stora arenorna och tog värvning i en riktig fotbollsklubb.

Under åren som följde fick jag äran att spela tillsammans med lirare som t.ex. Benny Nilsson, Marcus Larsson, Mattias Krusell, Daniel Andersson och Johan Fimpen Pettersson. 25 år senare och oräkneligt antal bortkastade inkast har mina långa fotbollsresa tagit mig… 1 mil norr om skolplanen!

Besviken?
- Besviken att all denna träning på häftiga målgester aldrig fick utnyttjas efter en soloraid förbi ett passivt portugisiskt försvar i en viktig EM-kval match?

- Besviken att alla dessa löpningar på grusplaner aldrig fick utnyttjas i en förlängning under en Champions League-match utan som bäst användes för att hinna ner till Strands After Beach innan den stora kön började ringla längs kajen.

Nej faktiskt inte, att få spela Tomta Cup är ett privilegium inte många förstår att uppskatta.

För ett otränat öga som har svårt att förstå strukturen av en lyckad turnering kan Tomta se ut som en turnering där ”wannabes” och ”neverwas” får en chans att äntligen lyckas med den där perfekta passningen man ständigt missade under ett tidigt 80-tal där man spenderat mer tid på att hänga upp posters med Bobbysocks än träna passningsteknik.

Faktum är dock att Tomta Cup ligger långt före många andra mer kända sportevenemang. Man kan lita på att varje år kommer turneringen spelas, det är inte som t ex Kanada Cup, en hockeyturnering som alla talar om men få har i ärlighetens namn sett. Låter faktiskt lite som sunt förnuft i arbetsförmedlingens lokaler.

Tomta Cup erbjuder alla som vill tillträde till bra platser nära planen, det är mer än vad den här turneringen världsmästerskapet kunde erbjuda förra sommaren. Hur många var vi inte som länsade alla sina och barnens besparingar för att sedan få lottat till sig plåtar till Mexico-Ekvador, där efterföljande salsatävling var resans höjdpunkt, och jag som inte ens pratar spanska.

Tomta Cup är uppbyggt kring ett avancerat draftingsystem som enligt rykten fungerar bättre än självaste NHL’s. Finns fortfarande några gamla hockeyfossiler som tycker amerikanarnas version är bättre men bristerna lyser ganska klart igenom på ett par punkter som t ex att alla som nått åldern 30+ får röra sig fritt mellan lagen. Detta hoppas jag inte kommer hända i Tomta för vem vill se ett lag med bara spelare runt 35 år? Nä, vill man se det finns alltid NewYork Rangers eller valfritt baseball lag "over there"

En annars het potatis i denna sköna tillställning är domarna. Det finns många kritiska röster som börjar höras allt högre och oftast i samband med sprit men själv tycker jag faktiskt Tomta är ledande i landet i denna fråga. I serier som division 5 och 6 använder man utbildade MEN okunniga domare medans man i Tomta använder outbildade OCH okunniga domare, Resultatet är alltså att man har samma klass på domare som i division 5 med till ett pris av 0 kronor. Utomordentligt! Hoppas fler tar efter och betalar för vad man får…

Tomtas riktiga storhet är mixen av spelare. Jag var inne på det tidigare och visst är vi många Wannabes och Neverwas (se namnen i början) men det finns även ungdomar som kanske en solig tisdag, torsdag eller lördag beskrivs som en talangfull lirare bland den samlade journalistkåren. Så precis som ishockey-VM spelas Tomta när sommaren står för dörren utan storstjärnor men fullt av föredettingar och okända framtida talanger där de första gruppspels-matcherna egentligen är meningslösa men sedan följs upp av täta stenhårda slutspelsmatcher.
Kanske finalen sedan avgörs i sista sekunden av någon okänd Wannabe som äntligen fick bli den där hjälten som ligger underst i tv-puckshögen och kanske, kanske det sitter en 8-åring i publiken och tänker:
- Fan vad ballt!

/Professor Hedlund